Att plötsligt själv bli patient

När covid-19 resulterade i pandemin våren 2020 förändrades förutsättningarna för vården, i Sverige och över hela världen. På Läkarjouren blev det extra dramatiskt eftersom grundaren Annika Högström, som själv arbetat inom intensivvården, drabbades tidigt och svårt. Här kan du ta del av hennes berättelse.

– Jag hörde talas om smittspridningen i februari då de första fallen av covid-19 rapporterats i Sverige. Några restriktioner hade ännu inte meddelats men covid-19 klassades som en både allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom.
I början av mars deltog jag på en konferens i Stockholm som samlade över 300 personer.
En kort tid därefter höjde Folkhälsomyndigheten risknivån från ”måttlig” till ”mycket hög”.
När jag kom hem några dagar senare fick jag väldigt ont i kroppen och hade svårt att sova, kort därefter fick jag feber och frossa. De blev bättre efter ett par dagar, för att plötsligt bli sämre igen. Jag kände mig trött, fick ont i halsen och hade ingen lust att äta. Allt smakade så konstigt.

Att inte kunna andas själv
– På grund av att belastningen på hälso- och sjukvården var hög, var rådet att inte söka sjukvård i onödan. Jag valde att stanna hemma med vad som kändes som lite extra svåra förkylningssymtom. Men läget försämrades ytterligare. Jag hostade och fick svårt att andas. I mitten av mars tog jag kontakt med 1177 och åkte därefter akut till infektionskliniken på Sunderby sjukhus.

     Att få syrgas kändes skönt men det tog otroligt mycket energi att inte kunna andas själv. Jag testades positivt för covid-19, sedan blev minnet ganska dimmigt. Intensiven tog över och narkosen informerades. Jag sövdes, hamnade i respirator och transporterades till den nyöppnade covid-enheten i Piteå.

Mellan dröm och verklighet
– Att vakna upp var en speciell upplevelse, det kändes som att jag befanns mig någonstans mellan dröm och verklighet. Jag minns att ett par vackra svanar flög förbi utanför sjukhusfönstret. Våren kunde anas. Allt var så vackert mitt upp i alltihop.
Nu fick jag se vården mobilisera från andra sidan, jag som aldrig varit patient förut. Jag kände stor tillit och slogs av hur välorganiserad omvårdnaden var och hur väl omhändertagen jag blev. Hur man kunde ställa om så snabbt och arbeta över gränserna.
Även idag, exakt fem år senare, blir jag rörd av mina minnen och tankar. Hur vårdpersonalen trots risk för sina egna liv och hälsa, fortsatte att kämpa på, dygn efter dygn.

Oändligt tacksam
– Efter tre veckor, varav 11 dagar i respirator, fick jag komma hem igen, oändligt tacksam för att allt gått bra. Känslan av att vara i trygga händer medan andra i världen utanför kämpade med osäkerheten. Vad har hänt och vad kommer att hända?
Pandemin berörde mig djupt, både privat och professionellt. Hur vi på Läkarjouren tvingades styra om verksamheten, hur det påverkade arbetsmiljö och arbetssätt för att försöka leva upp till det enorma behovet av resurser till sjukvården. Jag är oändligt tacksam för att få ha upplevt sjukvården när den är som bäst.

Sedan 1989 har vi på Läkarjouren bedrivit vårdbemanning utifrån visionen om att alla har rätt till god vård, oavsett vem man är eller var man bor. Vill du också bli en del av oss är du välkommen att ringa 0920-25 43 00, skicka ett mejl till kontakta@lakarjouren.se eller fylla i en intresseanmälan.