En vecka som bemanningsläkare i Narvik

Jag brukar åka och jobba i Narvik av och till, som mest fyra veckor per år. Om man bor i Falun blir resan ganska lång. Ett sätt är att ta sig till Arlanda och flyga Arlanda-Gardemoen och sedan vidare till Evenes som Narviks lufthavn heter. Från Evenes är det sedan 6 mil in till Narvik. Här gäller det att flygtider och transfer stämmer, och här får jag alltid bra hjälp från resebyrån som Läkarjouren samarbetar med för att hitta den bästa möjliga resan för mig. Det andra sättet, som jag föredrar, är att flyga från Arlanda till Kiruna för att sedan ta hyrbil de 18 milen till Narvik. E10 över fjällen är alltid en upplevelse att köra. Beroende på årstid kan man mötas av allt från snöstorm till att mängder av husbilar står parkerade utmed vägen. Längs vägen passerar man Abisko, Björkliden och Riksgränsen. Klassiska skidorter. Det är en god idé att planera in en övernattning och en god middag i Björkliden. Det känns som en fin belöning efter utfört jobb. Om man tar det på hemfärden vill säga.

När man kommer till Narvik kör man in genom centrum och upp för backen till sjukhuset. Boendet ligger på bergssidan 30 meter från akutmottagningen. Utsikten över fjorden och skidbacken är fantastisk. Det ska sägas att utsikten är bra även från sjukhuset. Det är bara att titta ut genom valfritt fönster nästan var man än befinner sig. Jag jobbar som anestesiläkare och då kan det ingå en och annan tur med ambulansen i tjänstgöringen. Sista kilometern upp mot akutmottagningen är inget för personer med anlag för åksjuka. Så tufft för mig. På vintern tillkommer extra spänningsmoment i form av kontrollerad sladd genom de flesta kurvorna.

Själva sjukhuset är i grunden gammalt. Första byggnaden var av trä och började användas 1919. Tydligen kom en del material från sjukhuset i Skellefteå som revs. Denna träbyggnad stod kvar till 1973. Man har gjort tillbyggnationer i omgångar genom åren. Sjukhuset är idag en del av universitetssjukhuset i Nord Norge, UNN. UNN har Tromsö som centrum.

Operationsavdelningen och intensivvårdsavdelningen är relativt nyligen renoverade och känns moderna. Operationsavdelningen präglas av en hel del ortopedisk dagkirurgi i blockad. Standardnarkosen är propofol, remifentanil och larynxmask.

Som anestesiläkare tycker jag att förlossningsverksamheten kan vara stressande och kanske extra stressande då det här inte finns någon barnläkare som kan hjälpa till i omhändertagandet av ett dåligt barn som föds. Men förlossningsverksamheten är ingen stor artikel. Det föds ungefär 300 barn per år i Narvik.

Om man inte är bekant med att jobba på intensivvårdsavdelning i Norge får man ändra sitt arbetssätt. I Narvik sköts IVA av medicin och kirurgläkarna. De lägger in sina patienter själv och kommer också och rondar patienterna varje dag. Som anestesiläkare fungerar du som konsult. Man samarbetar på ett trevligt sätt som jag tycker fungerar bra.

Det ligger ett villakvarter i anslutning till sjukhuset. Här kan man hitta vägar att promenera eller att jogga på. Jag brukar välja vägar som inte tappar så mycket i höjd mot sjukhuset och som hela tiden är så nära att man, vid larm, når sjukhuset på 5 minuter utan att vara allt för andfådd. Jag inbillar mig att villaägarna, utifrån promenadmönstret, kan se vem som för stunden är jourhavande anestesiläkare. Det blir en hel del jour och en hel del promenader under en vecka i Narvik. Nu finns flera fasta anestesiläkare i Narvik så om man har en jour där man är vaken hela natten så går det att arrangera så att man får sova dagen efter.

Väder och natur kan ställa till det när man ska transportera patienter. Transporten kan ske med helikopter, som landar utanför akutmottagningen, fixed wing eller vägambulans. Allt beroende på sträcka och vad vädret tillåter. För ett par år sedan var jag i Harstad när traumalarmet gick. Som vanligt möter man upp på akuten i väntan på den skadade. I detta fall blev väntan lång, den skadade var lastad på båt och skulle anlända om några timmar.

En natt på IVA kom en patient med AV-block. Trots isoprenalininfusion i hög dos gick hjärtfrekvensen inte upp. Laktat steg. Det var mycket osäkert om det skulle gå att genomföra en transport till Tromsö. Det var bara att förbereda sig på att lägga temporär pacemaker på operation. Hann börja titta igenom ”bakken” med pacemakerutstyr innan det kom besked om att transporten snart var på plats. Kardiologen i Tromsö hade, enligt journalanteckningen, en del besvär med att få elektroden på plats men till sist gick det bra.

Det kan bli ganska lite sömn under en vecka i Narvik. Den sömnbristen som uppstår sover man ikapp på en natt. För mig finns inget bättre sätt att bli inspirerad och pigg på det vanliga jobbet än att åka iväg en vecka till Narvik. Vanlig ledighet har aldrig givit den effekten.

Johan Rutfors, anestesiläkare